missveronicas

Imorse klyddade vårt internet, vår internet införsel sitter nere i hallen och jag kunde inte missa att mamma damsög innan. Hon var näääääästan säker på att hon inte stött vid den. Drog ut och kopplade om routern två gånger innan jag frågade om de andra hade internet. Det hade dem inte som tur var, för då förenklades inte mitt problem. Snabbt löst, någon har iallafall knuffat till internet dosan och restultatet av påkomsten är att jag nu kan sitta uppkopplat i frid och fröjd, puh.

Igår hade jag och älskling det mys igen. Han t.o.m. tände ljusen i ljusstaken han fått av mig. Då är det mys. Härligt. Berättade för honom att jag igår snubblade in på en blogg där en tjej förlorat sin pojkvän. De hade varit tsm i 3 år, bara någon månad efter han gått bort skulle han fyllt år. Jag kan förstå den sorgen, men ändå inte. Jag hade inte kunnat acceptera att aldrig mer få träffa/se/känna Jonas. Det är en sak om det skulle ta slut, personen försvinner inte föralltid. Usch..

Idag tänkte jag ta mig bort till mormor, men det har jag tänkt några dagar nu.. Ska även försöka fixa ihop en sak nu.



Smack !