I väntan på vaddå?

När jag hör Timbuktu [Timbaktou] får det mig att tänka på MF.
Jag letade efter en röd ros i publikhavet och året därefter grät jag när han spelade.
Varje rop, skrik och ansikte granskades noga.

Kärlekensbandvagn
.

Och så många andra.
Det är så det är och ibland är det skönt att vila tankarna.



Smack !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0