missveronicas

Var så glad innan idag. Känner verkligen inte så längre. Har bitit av allt vad det fanns i nagelväg som alltid när jag blir nervös eller orolig. Orolig för vad nästa steg på stegen blir. En stege som bara går rakt upp i luften utan någon vägg att luta den mot.

När man är sju ska man inte behöva tänka så.

Har så många gånger tänkt att berätta. Jämnförelser med folks påhittade problem. Luft, ingenting.


Om man älskar varandra så vill man väl den andres bästa?
Är allt bara påhittat?