missveronicas

Jag, precis som "alla andra tjejer", låter väl ibland tankarna flöda. Men det inlägget tänker jag ta en annan kväll, när jag inte förväntar mig att så många ska vara inne och läsa här.

Inatt/ikväll, hade jag tänkt dra hela valsen om studenten.

Kan väl göra en kortsammanfattning av förra veckan bara för att först då ..

Onsdags; Gick i skolan på dagen och på kvällen samlade vi ihop mig, älskling, mås, sandra, jonathan, josefine, kevin, kevins flickvän, henke och henkes kompis martin. Så grillade vi och hade det mysigt på klagshamnsstranden fram tills elva då vi drog och några åt på donken ..

Torsdags: Älskling fyllde 19, var kalas för honom på kvällen, Fifi var också med då. Annars förberedde vi allt för balen ..

Fredag: Ute och letade slips och blommor till balen, hittade allt och sedan blev det håruppsättning, fixning, hemkörning till Jonas dit sandra och jonathan kom, delade på en flaska champagne, drack cider, fotograferades, malin och dennis kom, vi blev körda till balen, välkomstdrink, mat, masssor av vin för älskling, musik var dålig, skulle dra vidare, älskling mådde inte bra, hämtades av malins mamma, blev avsläppta efter vilja strax efter motorvägsavfarten, gick hem till älskling, mojje fotade onyktra Jonas, somnade efter allt ....

Lördag: BAKIS DAG (för Jonas).

Söndag: Solade med Sara på ön, sedan hem till henne och såg psykologifilm, mådde inte bra, körde hem och var riktigt yr, ont i magen och mådde dåligt. Vilade i någon timme. Sökte jobb, hamnade ute i cyberspace ....


Och nu, åter till kvällsfunderingar;

För snart ett år sedan, var jag på Jonas kusin Andrés student. Snart ett år sedan och då tänkte man, fan det är ett år kvar. Jag har ingen aning om vart tiden tagit vägen! Undertiden har jag fördjupat studierna i kurserna och gjort ett helt PA, det känns som om det var två månader sedan man mötte upp André vid småbåtshamnen vid museet. Ett år, helt sinnes. Nu är man riktigt nära de man vill vara det med i klassen och det känns verkligen sjukt att om två veckor är jag ingen gymnasiemänniska längre. Då är jag helt fri!


Jonas har fått jobb för er som inte visste det, är så glad för hans skull. Tänk att man verkligen har planer tillsammans om resor och andra nöjen, framtidsplaner. Att vi faktiskt pratar om lägenhet, kollar i tidningar och så (jaja, inget överdrivet), men vi gör det iallafall. Att man räknar med varandra i ens tankar om framtiden.

Jag vet inte hur jag varit idag om inte jag varit tillsammans med Jonas. Det har varit vi nu i över tre år, och jag finner ingen orsak till varför eller hur det ens skulle kunna ta slut. Vi har aldrig haft några stora bråk, det finns inga anledningar heller.

Det enda dåliga som kommit ur vårt långa förhållande är att det tar på vänskap. Om det är något jag kunnat ändra (tro mig det är svårt!), hade det varit att vänner och pojkvän skulle tagit lika mycket tid. Men jag hoppas att den dagen kommer då de vänner jag inte avlagt den tid jag borde åt att umgås med dem kommer, och att de också förstår ur ens egen vinkel. Just nu, eller då, låter det som en klen tröst, men när man försätts i samma situation, hoppas jag att de förstår.

Well, dagens första tanke denna tidiga Måndags morgon, hur hade allt sett ut idag om vi inte varit tillsammans? Men ändå vill jag inte veta, för just nu njuter jag bara av att kunna ringa Jonas närsom, och prata om vadsom, hursom.

Jag älskar dig Jonas <3