Det behövs ingen rubrik

Jag vet nu varför jag vaknade vid fem inatt, jag kunde verkligen inte somna om. Jag trodde det berodde på att jag var törstig och hade konstiga drömmar, så är nog inte fallet.
Gud vad jag grät i min dröm. En "pojke" i ett hörn. Det kanske var ett tecken.

Jag ska nog till sjukhuset idag. Jag kan inte förstå. Jag vill inte förstå.


15 år snart, inte två.


Jag följde inte med. Jag ska hämta Fifi istället.

Jag vill inte tänka hela planeringen igenom, då gråter jag.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0