missveronicas

Fyyy vad arg jag var igår. Och så besviken och jag kände mig så fruktansvärt lurad. Jag grät. Verkligen förnedrad. Jag hade inte fått min lön på tre månader och jag hade en halv lön som jag inte fått ut heller. Igår fick jag reda på att en av dessa tre löner från detta året kunde jag glömma att jag skulle få ut. Dessutom kunde man ordna personal som kunde jobba hälften så billigt som mig. Jaha, men ordna det då. Och kom inte månader efter jag jobbat och säg att jag inte ska få betalt. Fyfan säger jag bara. För det första. Vem jobbar gratis? Det andra, vem fortsätter att jobba i TRE MÅNADER (och då har jag inte ens räknat med från förra året) utan att ha fått ut ens bråkdelen av lön man jobbat ihop. Det är pinsamt nog att behöva be om sin lön som jag kämpar dag som natt för att jobba ihop! Jag jobbar för att få min lön, jag vill inte jobba för att få "jobba" (BE) om min lön också. Herregud. Igår var verkligen ingen bra dag. Tills jag träffade andra halvan av min chef. Tja, jag vet ändå inte om jag får lön för den första månaden. Får jag inte det säger jag tack och hej, så kan de lösa sommaren bäst de vill själva, och se att "telefonen är inte så jobbigt belastande om man kan ha ett jobb till samtidigt". Vem av normalt arbetande människor får dessutom samtal kl. 22-22.30 om hur jag har hand om fakturor? Vem får samtal kl. 8.30 på en lördag morgon om vem som kan jobba, vem löser situationer när det inte finns en enda jävle förutom en själv som är dum nog och ställer upp när det behövs folk. Väntar man dessutom längre så får man mer i lön. Ja, vilken jävla sommar.

Och om en stund så ska jag iväg och jobba igen. Ha-ha.