Patetiskt

Idag när jag vaknade kände jag inte längre för att vara ledsen, på utsidan. Vad som hänt kommer inte att glömmas. Men, man får ju vara glad över det som trotsallt är mycket bättre än som det kunde varit.

Så jag tog tag i detta med personligt brev, först ändrade jag lite till i min meritförteckning, sen gick jag igenom 30 sidor på pb, valde ut fem jobb och sökte två av dem. Det trede funderar jag på, men det kommer innebära att jag inte får någon tid tsm med älskling. Och det vill jag ju ha. Det enda jag har kvar att göra nu till AF är att skriva ut den nya meritförteckningen och de personliga breven, så vi "kan gå igenom det sen" haha.

Klockan två begav jag, Fifi och mamma oss till mormor, vi skulle bli med katt. Mormor tycker det är förjobbigt att behöva skilja på katterna och dela hennes hus och trädgård i två. Vi tog hem Sofie. Sofie har en historia som är förlång för att skriva här, men det är en fin katt. Vi har haft henne innan men när vi blev med barn, var där en katt förmycket, tyvärr. Så nu får vi tillbaka henne :). Stackars katt som nästan blir jagad av Fifi som aldrig funnits här när vi har haft katt, hon tycker väl att det är spännande!

Jag håller på att koka majskolv där nere och när jag ätit ska jag hoppa in i duschen och göra vid mig.
Känner mig verkligen som en grå prick. Men det är okej, iallafall nu.

Hade tänkt prata med älskling om vad vi ska göra ikväll.. Vet inte riktigt vad jag känner för, vi hade ju tänkt ha en trevlig Fredag, men med allt som hänt, känns det inte speciellt kul. Så sen ska jag höra av mig till Malin :). Men nu, MAJS!

Jo jag får väl förklara rubriken med. Någon hörde av sig till mig igår, jovisst.
Haha, livet är en sak att förundras över alltså ..





Smack !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0