missveronicas

att jag borde sova, jag borde flossa tänderna, ta tabletter, ta medicin, mejla Annelie, reda upp saker. Men, det finns ingen lust till allt. Har man gått såhär mycket i skolan och jobbat på, så gott man kunnat under alla omständigheter, då ska man väl inte känna i sitt sista år att man bara skulle vilja ligga kvar i sängen varje dag med täcket över huvudet och bara vara osynlig? Kämpar man för att känna såhär i slutet? Jag tror jag behöver något. Något starkt.
Smack!