missveronicas

Jag är en explosiv människa, jag tåler mycket (enligt egen mening). Men jag har en gräns, jag kan "ok'a" mycket, men när man trotsat min gräns, då är mitt humör inte att skoja med. Blir jag arg, så blir jag jävligt arg. Jag kan inte vara små arg. Allt eller inget, på gott och ont kanske. Igår kunde jag, stå ut. Behöver inte göra mer än vad som är tillräckligt. Men man märker när folk kör med en. Och att en dag säga att jag inte ska få någon lön, och nästa dag köra med en. Nej tack.

Nu ska jag skicka in vad jag har kvar att få ut i lön. Sen kan vi börja vara snälla mot varandra.
(Något av det tråkigaste med att jag blir så arg är att jag borde vara så glad för att vi har fått den finaste och största lägenheten vi någonsin kunnat tänka oss. Dessutom är det stukatur i varje rum, vi har typ 3 meter i takhöjd och det är fjärde våningen utan hiss, YES!)


Smack !